Det finns en fråga som alltid dyker upp när jag håller skrivkurs. Jag får prata om mottagaranpassning i ungefär en timme och sen kommer det: "Men ursäkta? Läsaren måste väl ändå kunna anstränga sig lite?"
Läsaren måste ju ändå kunna anstränga sig lite. Jo, visst är det så, och om texten förklarar hur man vinner fem miljoner skattefritt så kommer läsaren att anstränga sig. Men ofta handlar det ju inte om det. Låt oss göra en jämförelse.
Det finns flera möbelvaruhus som kan köra hem dina möbler åt dig. Du slipper hyra en släpvagn och du slipper kånka på din nya soffa. Några av dessa företag levererar bara till porten. Några bär in soffan och ställer den i vardagsrummet. Vilket skulle du föredra? Förmodligen att få soffan inburen i vardagsrummet. Kanske är det till och med den detaljen som fäller avgörandet när du väljer soffa.
Det finns företag och myndigheter som levererar information. Några av dessa skriver bara ner informationen, några anstränger sig för att du ska förstå. Vilket skulle du föredra?
Och som bonus: Vad skulle du tycka om en kommun där hemtjänsten bara levererade de äldres matlådor till porten? De äldre är ju angelägna om att få maten. Lite måste de ju kunna anstränga sig … Och vad skulle du tycka om en kommun som skrev beslutsbrev till de äldre där informationen fanns med men där skribenten inte säkerställde att den nådde fram? De har ju fått en matlåda, även om de inte kommer åt den. Och de har ju fått informationen, även om de inte kommer åt den. Nej, det är faktiskt ingen skillnad. Och nej, man kan inte alltid begära att läsaren ska anstränga sig lite.
